R4/Eva Marviken
Att utforska Marviken var är inte som att "urban-explora" en vanlig plats. Här är gamla möbler kvar och glasrutor är hela. Man förstår ganska fort att folk som har varit här av samma anledning som vi har varit här med respekt, vilket ger en en inblick om hur det såg ut när de väl la ner kraftverket 1970. Det tog sin tid att ta sig in, först gå genom blöt mark med vass, taggiga grenar sen in under stängslet, men det var de värt. Vi läste på en skylt att hundar patrullerar området för att hålla såna som oss borta, vi såg hundspår i den lilla snön som var kvar men som tur var så stötte vi aldrig på någon. De ända tecken på folk som jobbade där var ett par bilar som stod på entré parkeringen, så vi höll oss borta från den. Att vara inne på marviken kändes overkligt. Om någon har tankar att besöka Marviken så tycker jag verkligen att ni ska lyxa till vardagen och ge det ett försök. Men var försiktiga, det finns oändligt olika sätt att göra sig illa på, så ta med förståndet föfan. Och gör som alla andra tidigare som smugit sig in, förstör inget! Låt det förbli den coola/unika platsen den är.
- Mr Langelo
Här har vi tre killar som är taggade på att äta lite radioaktivt sot!
